/
Allmänt /
Flashback Tuesday
I Januari är det 3 år sedan jag spenderade de där 3 underbara månaderna i Costa Rica. Min vardag i Costa Rica innebar att träffa fantastiska barn på veckodagarna och upptäcka nya platser och träffa nya människor varje helg. Ett de mest upplevelserika ställena vi besökte var Puerto Viejo de Talamanca i provinsen Limón.
Jag och Josefina kom dit med buss mitt i natten, hade inte bokat något rum (det gjorde vi aldrig btw) och det lilla området verkade krylla av surfare som satt vid gatan och rökte på. Vi bestämde oss för att ta rum på det billigaste stället vi hittade längs gatan, vilket skulle visa sig bli det äckligaste stället vi någonsin bodde på. Sängarna vi hyrde stod i en sovsal för tre personer, så ifall det hade kommit någon ensam människa för att bo där hade vi fått dela med oss. Dock slapp vi det denna gång. Rummet såg ut som nedan:
Belysningen i rummet bestod av en urkass glödlampa som dessutom gick sönder dagen därpå. Det var klotter på väggarna, sand fulla golvet och sängarna (hade de ens bytt lakan?), hål i golvet så att de som bodde under oss kunde kika in, inget fönster, bara som ett litet skjul på tredje våningen. Bräderna på golvet knakade så mycket under natten att vi trodde vi skulle braka igenom vilken sekund som helst. Hela huset bestod som av små lådor uppställda på varandra och trappen upp dit var byggd på utsidan av huset och kändes lite... genomrutten. Vi delade toalett, kök och dusch med de andra som bodde där, och det kan jag säga - toaletten där var mer obehaglig än den i Santa Barbaras (min "hemstads") lokala bar/restaurang där man var tvungen att ta av sig en sko och hålla den i handen för att snabbt kunna döda alla kackerlackor som kröp fram så fort man tänt lyset.
Hur som haver vaknade vi på rätt våning dagen därpå, gick ut och handlade lite frukost och tog oss sedan ner till stranden. Vi hamnade på någon slags revig strand vid sidan av den riktiga stranden, men det var bara skönt att få vara lite ifred. Vattnet var klart och vi fick se flera närgångna fiskar.
Dagen därpå kom Alejandro dit för att hänga med oss. Vi hade egentligen tänkt åka till ett djurräddningscentrum, men de hade stängt för besökare på söndagar. Alejandro kände dock till ett vackert ställe som han ville visa oss, så vi åkte med taxi till ett ställe en bit utanför och klev av vid ett litet hus där en gammal farbror bodde. Farbrodern visade oss en stig bakom hans hus som ledde in i ett nationalparksområde. Och tadaaa! Bilderna ger inte rättvisa till hur vackert det var. Den där gubben hade minsann ett eget litet paradis på bakgården. Vi gick nedför en liten sluttning kantad med olika träd vars grenar hängde över stigen. Frukter av alla dess slag växte på träden och vår expert Alejandro pekade ut de ätbara. Jag plockade ner ett "Manzana de agua" (kan ej namnet på svenska) och åt, inte så pjåkigt. När vi kom ner till vattenfallet bytte vi snabbt om till badkläder och kastade oss i vattnet. Så fantastiskt!
Guiden Alejandro hittade snabbt en liten giftig groda som han placerade på en sten i vattnet så jag kunde fota den. Efter en stunds badning klättrade jag uppför de hala stenarna och fick skymta något som porlade ännu högre - ett större vattenfall. Vi flyttade våra saker dit och spenderade flera timmar vid det större vattenfallet. Helt ensamma på en magisk plats. En av de bättre dagarna i Costa Rica.
