/ Allmänt / Träning /

Crossfit

Grejen just nu är crossfit. Träningsvärken byts av mot ny träningsvärk innan den första har hunnit försvinna, och jag känner mig starkare efter varje pass jag kört. Jag som har trott att jag haft någorlunda bra kondis har nu upptäckt att jag har rätt så mycket att jobba på gällande flåset. För att inte tala om mitt "mindset". Kroppen motarbetar hjärnan och jag måste kunna vara nog stark mentalt för att vinna. Då mjölksyran skriker i musklerna och jag får sura uppstötningar vill kroppen inget hellre än att jag ska lägga mig ner och ge upp, samtidigt som min hjärna försöker hitta på motiveringar för att jag ska fortsätta, öka tempot, slutför uppgiften. Ibland måste jag rent peppa mig själv högt under passet "KOM IGEN RAKEL, TIO MINUTER TILL!". När det är över känns det så bra. Ni vet när man är sådär fysiskt utmattad. Kroppsligt trött. Det är SÅ skönt och man känner sig så duktig. Jag överlevde passet idag också! Och nästa gång ska jag vara ännu bättre. Ta lite tyngre vikter, bita ihop och mata på.
 
Mål måste man ha för att hitta motivation. Och mina mål är många just nu. Jag vill kunna klara av HSPU (hand stand push up), muscle up, 10 strikta pull ups, kipping pull ups, kipping toes to bar och marklyfta 100 kg och sedan dubbla kroppsvikten (109 kg). Måste finslipa min teknik och rörlighet i typ allt annat; OH squat, clean + jerk, wall walks, stå på händer.. osv. Många mål, men ej ouppnåeliga. 
 
Jag och min käre man har även försökt sluta med godis och läsk, och vi har faktiskt klarat oss i snart tre veckor. Först hade vi tänkt sluta med allt sånt (chips, popcorn, saft, kakor, tårta osv.) men vi insåg att kakor och tårta kan man faktiskt inte tacka nej till när man går på bröllop eller kalas som nu sommaren är fylld av. Likaså med hemmagjord saft (som vi intalar oss är nyttigare än köpessaft åtminstone). Chips blev tydligen stämplat med ett "OK" det med. För det är inte så mycket socker i det.. och det var ju sockret vi skulle minska på. Oh well. 
 
/ Allmänt / Musik /

William Sikström

/ Allmänt / Tro /

Från en främling till en annan

Äntligen är sovrummet färdigt! Det tog SÅ mycket längre tid än vad vi planerat eftersom vi blev tvugna att riva ner all tapet - och då menar jag ALLT. Ända ner på själva väggskivan (eller vad det nu heter). Men igår blev vi färdiga med målningen! W spikade snabbt fast lister och så bar vi ner hela sovrumsmöblemanget och spikade upp en tavla och mitt ljusslingepyntade armeringsjärn. Blev faktiskt mysigt. Får lägga upp bild senare. 
 
Till inläggets titel:
 
Igår när jag som vanligt kollade igenom mitt instagramflöde så klickade jag upp en såndär "story" längst upp där de man följer, vänner som främlingar, lägger upp bilder, texter eller videos för att man som följare ska kunna hänga med i deras vardag. Möttes av en fin sak. En av alla de fantastiska fotografer jag följer (, kanadensare) skrev under flera bilder om hennes och hennes mans längtan efter ett syskon till deras treåring. Det fina var att denna s.k. storyn inte slutade där. Hon fortsatte med att föra vidare ord från en predikan hon nyligt hört som handlade om "Gods perfect timing", och valde att istället för att gräva ner sig i det hon inte för tillfället har, vara tacksam över det hon faktiskt har välsignats med. Eftersom dessa känslor och tankar är något jag själv bär på kunde jag inte låta bli att svara henne. Och så skrev vi en stund fram och tillbaka. Hon bad för mig och jag bad för henne. Och jag kände mig så buren. Av hennes story och av de ord vi fick dela med oss och utbyta. Från en främling till en annan.