/ Allmänt /

Summa summarum, sexton sardiner hoppar i havet när solen skiner.

Jag gillar Umeå måste jag säga. Det kan bero på att jag spenderat så många helger och lov här ända sedan jag var liten. Att det är den stad jag känner bäst till näst efter Lycksele. Att jag har så många jag känner här; mostrar, morbröder, faster och farbror, kusiner, kusinbarn, syskon, vänner och bekanta. Eller så är det en kombination av den uppräkningen av påståenden och det faktum att Umeå faktiskt är en rätt så trevlig stad. Finare cykelvägar har jag då aldrig skådat. (Kanske för att Lycksele typ inte har några.) 
 
I fredags städades lägenheten i Piteå ur med hjälp av mamma, mormor och storebror. På lördagen var jag tillbaka i Umeå med en säng och massa kläder. Mina fina möbler fick tyvärr stanna hemhemma eftersom min syster redan har fyllt sin lägenhet med sådant. (Det är b.t.w. hos henne jag bor nu.) På kvällen kom William och hälsade på under resten av helgen. Hälsade på.. ja, jag bor ju här. Nu är det alltså klart. Jag är umebo på riktigt. Typ. Har i och för sig inte folkbokfört mig här ännu, men jaa, nu är jag praktiskt taget umebo. Och student vid UMU. Och ägare av ett IKSU-guldkort (!!!). 
 
Ikväll tränade jag på IKSU för första gången i min livshistoria. Indoor-walking med kusinsystern Emelie blev det, och vi körde så hårt att jag hade svårt att ta mig hem på cykeln efteråt. Jag är verkligen otränad som få! Men härmed ska det bli ändring på den saken. Köpte mig ett fyra månaders guldkort på IKSU, så nu blir det åka av!
 
För er som inte hajjar det där med kusinsyster: Jag menar inte att hon är en nunna. Biologiskt talat är vi kusiner, men hon och hennes syster Elina är typ som syskon för mig. Med andra ord - vi står varandra nära.