/ Tankar /

Ibland blir man sådär upprörd och irriterad på livet och frågar sig varför vissa saker händer som man kan tycka inte borde hända och hatar det faktum att man inte kan göra någonting för att påverka det, för det är ju liksom livet trots allt.

Livet. Vad kan beskriva det bättre än att det helt enkelt är en livslång kamp mot tidens gång; antingen vill vi spola det framåt, bakåt eller pausa. Att leva i realtid är oftast det värsta som finns, för trots att allt just i denna sekund verkar vara fantastiskt bra så är vi ändå alltid väl medvetna om att de vackra och njutbara ögonblicken endast varar en kort och flyktig tid. Och om vi skulle råka fastna kvar i det där "allt är fantastiskt bra"-stunden i tron om att det även är morgondagens verklighet så gör sig livet snabbt påmind igen.
 
För den skullen betyder det inte heller att livet är mestadels dåligt eller tragiskt. Nej, enligt min uppfattning så är livet varken fantastiskt bra eller fruktansvärt dåligt. Det är bara livet. Att livet i sig innebär både glädje, sorg, lyckorus, tragedier, kärlek, ondska osv. är ingen nyhet och jag gissar väl att vi behöver de där dåliga stunderna för att verkligen kunna uppskatta de bra och lyckliga stunderna. Saken är bara den att jag som människa har väldigt svårt att kunna ta till mig detta och acceptera det. Livet känns så ofta väldigt orättvist och de mest tråkiga saker händer de människor man tycker minst förtjänar det.